2017-05-31

Föreningar på vikingatiden

Hur länge det funnits föreningar och föreningsliv i vårt land är ingen som vet. Utan tvivel går de långt tillbaka i historien, men bevarade bevis är inte äldre än 1000 år. De finns på runstenar från vikingatiden. 

För drygt 10 år sedan skrev jag att det i Sverige fanns tre runstenar som nämner gillen, den dåtida benämningen på det vi idag kallar föreningar. Det var:
  • Runstenen vid Bjälbo kyrka i Östergötland (ÖG64). Där står: ”Kämpar reste denna sten efter Grep, sin gillesbroder, Juddes son. Love ristade runorna.”
  • Runstenen vid Mariakyrkan i Sigtuna (U379)”Frisernas gillebröder läto resa denna sten efter Torkel, sin gillebroder. Gud hjälpe hans ande. Torbjörn ristade.”
  • Runstenen vid Prästgatan i Sigtuna (U391): ”Frisernas gillesbröder…dessa /runor/ efter Alblod, Slodes bolagsman. Den helge Krist hjälpte hans ande. Torbjörn ristade.”

Men numera vet jag att det finns åtminstone tre runstenar till:
  • Runsten vid Törnevalla kyrka i Östergötland (ÖgMÖLM1960;230):  ”Ölver reste denna sten efter Dräng, Ögers son, sin gillesbroder.” 
  • Runsten vid Brunnsta bro i Uppland (U641): ”Hedenger och Björn reste (stenen) efter (den) gode bonden Gilde.” 
  • Runsten nu i Ekolsund i Uppland (U642): ”Hedenger och Björn reste (stenen) efter Gilde, sin fader.” 

De två senare runstenarna nämner samma personer. Enligt Från Abjörn till Örjar - Personnamn på runstenar i Enköpings kommun ska namnet Gilde på U642 tolkas som ”Gillesbrodern”.  

På de två runstenarna i Sigtuna (nummer 2 och 3 ovan) nämns "Frisernas gille". Detta är alltså Sveriges tidigast kända föreningsnamn. Vad föreningen gjorde är inte känt, men en rimlig gissning är att det handlar om en sammanslutning av köpmän från Frisernas rike. Detta utifrån att den typen av föreningar för skydd och ömsesidigt stöd på främmande ort var mycket vanliga under medeltiden. Dagens studentnationer vid Uppsala Universitet är för övrigt en variant. Man skulle kunna säga att ”Frisernas gille” var vår första invandrarförening.

Finns det fler runstenar som nämner gillen? Kanske. Men mera intressant är att tänka sig att det finns mer att lära om föreningar och föreningsliv under vikingatiden från runstenar som inte nämner gillen utan endast indirekt talar om sådana. Så vitt jag kunnat se har ännu ingen forskat på det.

Särskild forskning behövs nog för att hitta sådana indirekta referenser. Runinskrifterna kan behöva tolkas med föreningsglasögonen på. För några veckor sedan hittade jag av en slump en lämplig runsten. När jag läste dess text tänkte jag spontant att detta handlar om en förening, men intressant nog är det inte den gängse tolkningen bland runforskare.

Jag syftar på runstenen Sö179 som står framför Gripsholms slott utanför Mariefred i Södermanland. I modern tappning lyder dess inskrift så här:
 ”Tola lät resa denna sten efter sin son Harald, Ingvars broder. De for manligen fjärran efter guld och österut gav örnen (föda), dog söderut i Särkland.”
Tola har alltså rest stenen efter sin son Harald som deltog i det av Ingvar ledda vikingatåget österut till Ryssland och vidare söderut till de muslimska länderna. Detta är ett välkänt vikingatåg. Det nämns på över tjugo runstenar i Mälardalen och i sagan om ”Ingvar den vittfarne”.

Det i detta sammanhang intressanta finns i textens första mening. Där kallar modern sin son Harald för ”Ingvars broder”.  Vad för slags broder är detta? I sin information om stenen skriver Riksantikvarieämbetet:
”En fråga som diskuterats livligt är varför runstenen rests till minne av endast en av bröderna. Den förklaring som vunnit störst tillslutning är att Tola endast varit Haralds mor och inte Ingvars och de två alltså varit halvbröder. Man kan också tänka sig att monumentet bestått av två stenar en över Harald och en över Ingvar, där den senare stenen gått förlorad. En tredje möjlighet är att broder här inte åsyftar släktskap utan betecknar `vapenbroder, fosterbroder` eller liknande. En sådan betydelse av ordet broder förekommer i en runinskrift från Hällestad i Skåne.”
Av de tre förklaringarna anser jag den första vara konstruerad och långsökt och inte särskild trolig. Den andra förklaringen är möjlig, men att det funnits en sten till är en ren spekulation. För den som är bevandrad med föreningar och föreningshistoria framstår en variant av den tredje förklaringen som självklar. Det var den jag själv automatiskt tänkte på när jag såg texten. Den enklaste och troligaste förklaringen är att Harald och Ingvar inte var halvbröder utan gillesbröder.  

Föreningsformen är speciell lämplig för att bland jämlikar mobilisera resurser och folk för en viss verksamhet och därvid välja (och avsätta) ledare. Under medeltiden var det vanligt att deltagarna i handelsresor finansierades och organiserade resan på det sättet. De delade på kostnaderna och arbetet och sedan på vinsten. På samma sätt var det med sjörövarna. Utifrån denna kunskap är det väl rimligt att tänka sig att också under vikingatiden såväl enskilda skepp som hela vikingatåg kunde organiseras som föreningar. Harald och Ingvar kan alltså ha varit bröder i en, med dagens ordval, ekonomisk förening för att bedriva handels- och vikingatåg.

Utifrån detta är det troligt att det finns mer föreningsinformation att hitta på runstenar. Om vikingatåg var en slags ekonomiska föreningar så borde det i runinskrifterna också finnas fler ord som tyder på det. Och en snabb titt visar att sådana finns. Enligt Svenskt Runordregister finns ordet skifta (som i att skifta vinsten) på runstenarna Sö163, Sö 165 och Sö166. Och ordet bolagsman, kamrat på runstenaren Vg182, U391, Sö292, U954 Vg122 och Vg112.


2017-05-18

Idrottsförening startar bolag - vad gäller?

En idrottsförening kan lägga viss del av sin verksamhet i bolag. Det är ett vanskligt projekt som man helst bör låta bli. Men om man ändå gör det så finns här några synpunkter på hur det bör gå till.

I Sverige har vi en mycket stark föreningstradition. Därför är idrotten här organiserad i ideella föreningar. Och därför fungerar de så bra, det vill säga under förutsättning att de styrs och leds av personer som förstår och respekterar den ideella modellen och den demokratiska formen.

I de anglosaxiska länderna däremot är föreningstradition och föreningskompetens avsevärt svagare. Kanske är det just det som i England nödvändiggjort och möjliggjort att fotbollsklubbar drivas som bolag. Det är inget som är relevant för oss.

Man bör allmänt sett undvika att introducera företagsmodeller och företagsmetoder i driften av ideella föreningar. Det fungerar inte bra. Föreningar som leds utifrån företagstänk försvagas och lever farligt. Företagslogiken och den ideella logiken är nämligen inte kompatibla. Om det finns mer att läsa i min bok Professionell ideell - Om att verkar med ideell logik.

I Sverige är det inte tillåtet för idrottsklubbar att vara bolag, men ideella föreningar kan äga bolag och lägga viss del av sin verksamhet där. Detta är också tillåtet enligt idrottens egna regler.

Enligt min mening måste bolaget vara helägt av föreningen om dess verksamhet ingår i föreningens kärnverksamhet. Endast för föreningen perifer verksamhet kan läggas i bolag som endast delvis ägs av föreningen. Ett bolag med externa partners kan liknas med vilket externt samarbete som helst. Vad som är kärnverksamhet respektive perifer verksamhet framgår av föreningens ändamålsparagraf.

Att driva ett helägt bolag är för föreningen ganska oproblematiskt under förutsättning

  1.  att föreningsverksamhet och bolagsverksamhet hålls helt åtskilda,
  2.  att dessa drivs av var sin uppsättning funktionärer och 
  3.  att bolaget är helt underställt årsmötets styrning och kontroll. 
Direkt problematisk blir företagsdriften om företagsstyrelsen och föreningschefen samtidigt är styrelse och chef för bolagsverksamheten. Då kommer bolagsverksamheten på grund av sin natur att förr eller senare äta upp ledningens tid och engagemang. Då försvagas årsmötets kontroll över såväl förening som bolag. Och då undergrävs stegvis föreningsverksamheten.

En förening som vill bolagisera viss verksamhet kan inte ha bråttom. I den processen måste föreningsstadgarna följas till punkt och pricka, annars saknar besluten legitimitet och kan upphävas.

Ändamålsparagrafen anger vad en förening ska bedriva för verksamhet. Den styr såväl årsmötets som styrelsens befogenheter. Om en del av verksamheten ska brytas ut och läggas i bolag måste alltså ändamålsparagrafen ändras. Det är en stadgeändring som normalt kräver likalydande beslut på såväl ordinarie årsmöte som särskilt inkallat extra årsmöte.

Inom bolaget gäller aktiebolagslagen. Den ger styrelse och VD större och annorlunda befogenheter än motsvarande inom en ideell förening. Inte minst på grund av det är det viktigt att föreningen noga styr och övervakar sitt bolag.

Årsmötet är föreningens högsta beslutande organ och ska utöva ägarrollen. Innan bolagsbildandet ska det besluta om bolagsordning, arvoden med mera. Det ska sedan utgöra bolagets bolagsstämma och fatta alla därmed sammanhängande beslut, inklusive att utse och vid behov avsätta bolagsstyrelse och revisorer. Dessa befogenheter och hur det ska gå till måste skrivas in i föreningens stadgar innan bolagsbildandet.

Det är också årsmötet som till sist fattar beslutet att låta bilda bolaget.



2017-04-05

Vad krävs för att vara folkrörelse?

Konstfrämjandet har enligt hemsidan trettiofem medlemmar. Märkligt nog tycks organisationen också räkna sina elva distrikt som medlemmar. Om vi lägger till också dem har Konstfrämjandet totalt färre femtio medlemmar, alla juridiska personer. Det är därmed ett ganska litet förbund.

Att Konstfrämjandet med sitt ändamål, sin struktur och sin verksamhet har just denna storlek är givetvis inget problem. Det är normalt. Det som är underligt och som föranleder min kommentar är att TT nu beskriver Konstfrämjandet som en "folkrörelse". Se Sydsvenskan och Uppsala Nya Tidning.

Denna TT:s användning av "folkrörelse" gör begreppet totalt meningslöst. I så fall kan varje ideell förening kallas folkrörelse.

Någon fastställd, av alla erkänd, definition av folkrörelse finns inte. Men talar vi om organisationer och inte rörelser, finns traditionellt vissa kriterier som måste uppfyllas:
  • Den juridiska formen ska vara ideell förening. 
  • Medlemmarna ska vara personer, inte organisationer.
  • Strukturen ska vara demokratiskt förbund baserat på lokalavdelningar och distrikt.
  • Det egna medlemsantalet ska vara betydande.
  • Den geografiska spridningen ska vara vid, helst landsomfattande.
När det gäller medlemsantalet, som är det viktigaste kriteriet, bör organisationen enligt min mening samla minst 1 % av befolkningen, alltså behöver ett förbund idag 100 000 medlemmar för att räknas som folkrörelse.

Just Konstfrämjandet faller helt utanför folkrörelsebegreppet då dess medlemmar är organisationer, inte personer. Att en del av medlemmarna i sin tur har personer som medlemmar och i vissa fall väldigt många sådana gör ingen skillnad. Konstfrämjandet kan nämligen inte räkna medlemmarnas medlemmar som sina.

Konstfrämjandets karaktär av att vara specialiserad serviceorgan åt sina uppdragsgivare (medlemsorganisationerna) framgår bra, tycker jag, av det ursprungliga namnetFolkrörelsernas Konstfrämjande.

P.S.
Jag har diskuterat folkrörelsebegreppet tidigare på den här bloggen, till exempel i Visst kan moderaterna bli en folkrörelse, Uppfanns folkrörelsen i USA? och  Folkrörelsen är ett förbund XXL. Det finns också information på min hemsida www.voluntarius.com bland annat under Folkrörelser.



2017-03-03

Ideella fusioner i USA


Det är dags att påminna om att Svea Hovrätt i en dom berövat ideella organisationer rätten att gå samman, det vill säga fusioneras. Det är en orimlig dom som måste upphävas. Se mitt tidigare inlägg Svea Hovrätt har fel om fusion av ideella föreningar.

Den här gången påminner jag med en länk till en aktuell artikel i Stanford Social Innovation Review, en webbtidning väl värd att bevaka: Nonprofit Mergers that Work. Den handlar om fusioner bland ideella organisationer i USA.

Självklart är det stor skillnad mellan Sveriges och USAs ideella sektorer. Den svenska domineras ju av medlemsbaserade organisationer, alltså ideella föreningar, medan den amerikanska domineras av "nonprofit organizations", en helt annan typ av organisation då den saknar medlemmar och därmed demokratisk styrning. Men behovet av att kunna fusioneras finns både här och där. 

Ideella fusioner behövs för en välfungerande ideell sektor!







2014-11-20

Fusion viktigt verktyg för ideella föreningar

Att kunna gå ihop, fusioneras, är ett viktig verktyg i den ideella verktygslådan. Det behövs bland annat för att skapa och driva våra folkrörelser. Utan fusionsverktyget skulle Sveriges ideella sektor se helt annorlunda ut.

Som framgått i mitt tidigare inlägg Svea Hovrätt har fel om fusion av ideella föreningar så har hovrätten hävdat och baserat en dom på den godtyckliga föreställningen att
”en ideell förening inte kan fusioneras utan i stället kan upphöra genom likvidation".
Det hovrätten påstår är att ideella föreningar inte kan gå samman såsom företag kan. Istället måste den eller de föreningar som ska anslutas först läggas ner innan medlemmar och kvarvarande egendom kan överföras till den mottagande föreningen. Hur detta skulle gå till i praktiken förklarar inte hovrätten.

Vi ska inte här fördjupa oss i hovrättens föreställningar, utan istället titta litet på hur det ser ut i verkligheten med några konkreta exempel. Ideella fusioner är vanliga. De är viktiga för att bredda, fördjupa och forma ideella rörelser. Utan dem skulle många ideella föreningar och förbund inte se ut som de gör idag. Tidigare var ideella fusioner inget problem, men hovrättsdomen kanske gör att fusionsrätten nu behöver skrivas in i stadgarna.

IOGT-NTO
IOGT-NTO är en av Sveriges viktigaste ideella föreningar historiskt sett. Förbundet har sedan sin start med sin idé, verksamhet, opinionsbildning och föreningsmässiga föredöme hjälpt till att dana vårt samhälle. Dess betydelse för alkoholpolitiken är väl känd. Mindre känd är kanske rörelsens betydelse för folkrörelsemodellens utveckling och utbredning och dess bidrag till Sveriges demokratisering och modernisering genom "sina" folkrörelseskolade riksdagsmän. 

Det IOGT-NTO vi ser idag är resultatet av ett antal fusioner. Låt oss nämna de viktigaste. 

Den första logen (lokala föreningen) bildades i Göteborg. Idén spreds sig och fler loger bildades. Dessa gick i Arboga 1880 samman till IOGT. Detta förbundsbildande var den första fusionen.

Snart splittrades förbundet. Ett antal loger bröt sig ur och bildade NGTO. År 1922 gick detta förbund samman med TO och blev NTO.

År 1970 förenades IOGT och NTO och dagens IOGT-NTO kom till. Samtidigt fusionerades förbundens ungdomsförbund, scoutförbund och barnaktiviteterna. Åtta organisationer blev alltså fyra. Två rörelser blev en.  

Läs mer: IOGT-NTOs historia och på Wikipedia.

Svensk Biblioteksförening
Bland Svensk Biblioteksförenings ca 3 000 medlemmar finns både bibliotek och enskilda inom svenskt biblioteksväsende. Syftet är att verka för ett nationellt bibliotekssystem av hög standard.

Skrapar man på en ideell förenings historia så hittar man ofta en fusion. Så även i detta fall. Den nuvarande organisationen kom till då Sveriges Allmänna Biblioteksförening och Svenska Bibliotekariesamfundet gick samman år 2000. 


Svenska Röda Korset
Prins Carl var sannolikt 1900-talets främste ideelle entreprenör i Sverige. När han blev ordförande 1903 var Svenska Röda Korset en mycket liten förening. Under hans ledning fram till 1945 blev det en stor folkrörelse med en mycket omfattande och nyskapande verksamhet.

En betydelsefull pusselbit i Röda Korsets omvandling var samgåendet 1915 med den då relativt nybildande, men betydligt större föreningen med samma syfte, Drottning Sophias förening till understödjande av härens och flottans sjukvård.

I den fusionen var det David som slukade Goliat. Den gav Röda Korset ett stort antal nya medlemmar, men vad viktigare var, den gav det nya förbundet en distriktsstruktur, ett antal nya lokalföreningar och sannolikt också en förbundskultur.

Efter fusionen började Röda Korset att växa på allvar. Antalet lokalavdelningar ökade från 224 år 1915 till 2 600 år 1965. Medlemsantalet växte i samma takt. År 1903 så var mindre än 0,1 procent av befolkningen medlemmar i Röda Korset. 1919 var det en procent, 1935 nästan två procent, 1940 fyra procent och 1945 drygt åtta procent.

Fusionen 1915 var strategisk. Utan den hade tillväxten inte varit möjlig.

Sveriges Pensionärsförbund (SPF)
De flesta ideella föreningar nämner inget om fusioner i sina stadgar. Här ska vi lyfta fram en folkrörelse som faktiskt gör det, nämligen Sveriges Pensionärsförbund (SPF).

Förbundets stadgar förutsätter att förbundet kan slås samman med annat förbund och reglerar också hur detta ska gå till. De antagna normalstadgarna för förening respektive för distrikt har motsvarande skrivningar. I "Normalstadgar för förening" står om fusion i "§12 Upplösning/sammanslagning":
"Upplösning av föreningen eller sammanslagning med annan förening ska beslutas av årsmötet och biträdas av minst fyra femtedelar av antalet närvarande medlemmar. Om upplösning sker eller föreningen beslutar utträda ur distriktet ska samtliga handlingar och tillgångar överlämnas till distriktet.
    Före beslut ska samråd ske med distriktsstyrelsen.
    Sker upplösning genom likvidation ska samtliga handlingar och återstående tillgångar överlämnas till distriktet.
    Sker upplösningen genom fusion går föreningen antingen upp i en annan förening eller går föreningen jämte annan förening tillsammans upp i en för ändamålet nybildad förening. Medlemmarna i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation och dess tillgångar och skulder övertas av den övertagande föreningen."
Tidigare skulle jag nog sagt att det är onödigt för en ideell förening att ta upp frågan om fusion i stadgarna. Men med tanke på Svea Hovrätts inställning till ideella fusioner kanske det ändå är en god idé som fler bör ta efter. Men hur det ska formuleras i stadgarna tror jag nog man bör fundera vidare på. 


2014-11-17

Aktuellt om ideella fusioner i England

Vad gäller ideella sektorn är alla länder olika. Det som är rätt och riktigt i ett land behöver inte nödvändigtvis vara det i ett annat. Trots det är det lärorikt att följa utvecklingen i andra länder.

I föregående blogginlägg påpekade jag att ideella föreningar lika mycket som andra organisationstyper kan behöva fusioneras. Här mer på detta tema.

Det har nämligen kommit ny rapport om England och Wales som redovisar fusioner ibland "charities".

En "charity" (bokstavligen välgörenhetsorganisation) är inte en organisationstyp, utan är snarare en särskild skattestatus som en ideell organisation kan få av Charity Commission. Det kan alltså röra sig om både föreningar/förbund och stiftelser.

Rapporten omfattar alltså inte hela den brittiska ideella sektorn, bara "charities". Under drygt ett år fram till april 2014 var 189 sådana inblandade i 90 fusioner. Totalt berördes 32 000 anställda, vilket är fyra procent av "charity"-sektorns arbetskraft.

Största fusionen var den som resulterade i St Mungo’s Broadway. Efter sammanslagningen ger den varje natt tak över huvudet åt 2 500 hemlösa. I den mest komplicerade fusionen gick tio organisationer samman.

Läs mer om detta i rapporten The Good Merger Index.

Någon motsvarande statistik från Sverige finns inte.


2014-11-03

Svea Hovrätt har fel om fusion av ideella föreningar

I januari 2012 beslutade Svea Hovrätt att ideella föreningar inte kan fusioneras, att de saknar rätt att gå samman. Det är en felaktigt dom som skadar svenskt föreningsliv. Den måste upphävas!

Syftet med den här artikeln är att peka på Svea Hovrätts beslut och att visa att det är felaktig. Men först en bakgrund i följande tre akter:
  1. Hyresgästföreningen omorganiserar sig.
  2. En fastighetsägare anser att därmed har ett förhandlingsavtal upphört. Hyresnämnden i Göteborg avvisar denna åsikt. 
  3. Domen överklagas. Svea Hovrätt ger fastighetsägaren rätt. Enligt hovrätten kan inte ideella föreningar fusioneras.
Akt ett: Hyresgästföreningens omorganisation
Hela historien börjar med en märklig händelse: Hyresgäströrelsen omorganiserar sig för att samla alla sina föreningsenheter under ett och samma organisationsnummer. Hyresnämnden i Göteborg beskrev processen så här:
”Den 1 januari 2002 gick alla landets hyresgästföreningar och Hyresgästernas Riksförbund upp i en och samma juridiska person – Hyresgästföreningen – med samma organisationsnummer som Hyresgästernas Riksförbund. Det närmare genomförandet av omorganisationen, som i alla delar avsåg ideella föreningar, ägde rum enligt ett fusionsliknande förfarande. Medlemmarna i de överlåtande hyresgästföreningarna blev medlemmar i den nya Hyresgästföreningen, de överlåtande hyresgästföreningarna avregistrerades och upphörde därmed, och deras tillgångar och skulder övertogs av den nya Hyresgästföreningen.”
Hyresgästföreningen har till Svea Hovrätt uppgett att omorganisationen ”i allt väsentligt” gick till på det sättet.

För några månader sedan skickade jag en fråga till Hyresgästföreningen om varför den gjorde denna förändring. Jag har inte fått något svar.  Jag vet alltså inget annat än vad som står i domen. Varför ett folkrörelseförbund skulle omorganisera sig för att ge alla sina delar samma organisationsnummer är svårt att förstå. Förändringen gör ju ingen praktisk skillnad.

Akt två: Hyresnämnden i Göteborg accepterar Hyresgästföreningens fusion
Det som fram till 2002 var Hyresgästföreningen i Västra Sverige blev därefter Hyresgästföreningen Region Västra Sverige. Förutom bytet av namn och organisationsnummer var det mesta som förr.

Drygt 15 år tidigare hade ett bostadsföretag ingått ett förhandlingsavtal med Hyresgästföreningen i Västra Sverige. Några år efter Hyresgästföreningens omvandling sålde bolaget den berörda hyresfastigheten och uppgav då till den nye ägaren att detta avtal inte längre gällde.

1 januari 2009 höjde den nye ägaren hyrorna. Då vaknade Hyresgästföreningen Region Västra Sverige upp och påpekade att 1) det fanns en tvingande förhandlingsordning och 2) att ett hyresavtal från 1995 fortfarande gällde. Föreningen krävde därför att all hyra som sedan 1995 tagits ut utöver avtalet skulle betalas tillbaka till hyresgästerna. Fastighetsägaren vägrade. Då tog föreningen tvisten till hyresnämnden.

I sin argumentering sa fastighetsägaren bland annat att Hyresgästföreningen i Västra Sverige genom fusion hade har upphört som juridisk person och att den tidigare förhandlingsordningen därmed upphört att gälla. Föreningen förnekade detta.

I sitt resonemang nämnde Hyresnämnden i Göteborg att lag saknas om fusion av ideella föreningar. Efter att ha beaktat olika juridiska aspekter konstaterade den att den förändring som uppstått genom fusionen var obetydlig och att förhandlingsordningen fortfarande gällde. Fastighetsägaren skulle därför betala tillbaka den överhyra som tagits ut.

Akt tre: Svea Hovrätt accepterar inte Hyresgästföreningens fusion
Fastighetsägaren överklagade till Svea Hovrätt (mål nr: ÖH 1036-11)-

I sin bedömning  huruvida förhandlingsavtalet upphört att gälla eller inte ställde sig hovrätten frågan om ideella föreningar överhuvudtaget kan fusioneras:
”Det finns ingen generell lagstiftning om ideella föreningar i Sverige. I doktrinen har konstaterats att det i praktiken förekommer att benämningen fusion används när ideella föreningar går samman, men att fusion i egentlig mening inte kan användas vid sammanslagningar av ideella föreningar. Ideella föreningar kan i stället upphöra genom likvidation (se t.ex. Carl Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, åttonde upplagan 2011, s. 140 f., Svante Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, tionde upplagan 2011, s. 326 f. och s. 349 samt Björn Lindquist, Sammanslagning av idrottsföreningar, Svensk Juristtidning 1999, s. 748 ff.).”
Det hovrätten säger är alltså att det saknas lag om detta, men att några juridiska auktoriteter anser (= doktrinen) att ideella föreningar inte kan slås samman genom fusion.

Med stöd av den utpekade doktrinen hävdar hovrätten:
”Den rättsliga utgångspunkten är alltså att en ideell förening inte kan fusioneras utan i stället kan upphöra genom likvidation."
"Likvidation" är den juridiska benämningen för en planmässig nedläggning eller avveckling av föreningen. Det hovrätten säger är att en sammanslagning av två ideella föreningar måste föregås av att minst en av dem läggs ned. Den förening som ansluts måste alltså först upphöra att finnas till.

Hovrätten konstaterar att: 
”En likvidation medför ingen automatisk överföring av tillgångar och skulder.”
Och drar därför slutsatsen att:
”Eftersom Hyresgästföreningen i Västra Sverige upphörde som juridisk person i och med omorganisationen den 1 januari 2002 har förhandlingsordningen därmed upphört att gälla.”
Hyresgästföreningen och hyresgästerna förlorade alltså i hovrätten. Fastighetsägaren slapp betala tillbaka överhyrorna. Men vad värre är, hovrätten tog därmed ifrån föreningslivet en viktig föreningsrättighet, rätten att fusioneras. Man kan fundera över om detta inte utgör ett grundlagsbrott.

Fusioner av ideella föreningar är mycket vanliga
Med denna dom har Svea Hovrätt avlägsnat sig långt från den verklighet som råder inom föreningslivet. Fusioner av ideella föreningar är nämligen mycket vanliga. Särskilt vanliga har de varit inom den mest synliga och politiskt mest omhuldade delen av föreningslivet, folkrörelserna. Under de senaste femtio åren har folkrörelserna minskat dramatiskt vad gäller antalet lokalföreningar. I takt med att landsbygden avfolkats och kommunerna gått ihop har lokalföreningar slagits samman. Att fusionera kan alltså vara en ideell konsolideringsstrategi.

Ett föreningsliknade aktuellt exempel på sådan konsolidering är Svenska Kyrkan med dess omfattande sammanslagningar av församlingar.

När nya folkrörelseförbund skapas utgör fusioner definitivt också en tillväxtstrategi. Typexemplet är att ett antal helt självständiga föreningar med likartat syfte går samman i ett förbund. Här försvinner inga föreningar överhuvudtaget trots hovrättens tes att så ska ske vid fusion. Tvärt om består alla, men de är inte längre självständiga, utan har blivit underordnade enheter i en gemensam helhet. De flesta folkrörelser har i sin tidiga barndom gått igenom en sådan här fas.

Även i andra situationer går ideella föreningar samman. Det kan vara två eller fler föreningar på en ort som driver likartad verksamhet och istället för att konkurrera om knappa resurser går ihop till en. Det kan vara kulturföreningar på olika håll i landet som av bidragsmyndigheten tvingas gå ihop till ett förbund för att behålla bidragen.

Hur fusionerna ser ut i praktiken, bakgrunden till dem, hur de genomförs och vilka förändringar de innebär för inblandande och utomstående beror på en rad omständigheter. Mångfalden är stor, men det är något som föreningslivet i alla tider kunnat hanterat på egen hand. Inget tyder på att detta lett till några större problem för utomstående. Det handlar ju i allmänhet om organisationer som baseras på ideella, inte ekonomiska band.

Hovrättens uppfattning, att man vid en fusion först ska lägga ner den anslutande föreningen och därefter ansluta dess medlemmar till den mottagande föreningen, är absurd. Hur skulle något icke-existerande kunna överföra sina medlemmar? Och vem skulle ha juridisk rätt att befatta sig med en nedlagd förenings medlemsregister? Tanken tycks strida mot existerande lagstiftning, men framförallt strider den mot god föreningssed. Det självklara är givetvis att hela föreningar går samman och att avveckling av det som inte längre behövs sker därefter.

Man kan på tre olika sätt visa att hovrättens dom är fel
Hovrättens dom vilar inte på fastare grund än att den kan tillbakavisas på tre helt olika sätt:
  1. Domen bygger på falsk logik
  2. Hovrätten har inte beaktat god föreningssed
  3. Utgångspunkten för domen är fel: Hyresgästföreningen fusionerades inte
Vart och ett av dessa spår leder till att domen kan och bör upphävas.

1) Domen är fel därför att den bygger på falsk logik 
När hovrätten ovan hänvisar till ”doktrinen” syftar den i praktiken enbart på vad Carl Hemström skrivit i Organisationernas rättsliga ställning. Visserligen nämns också Svante Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, men då denne vad gäller ideella föreningar bygger på Hemström kan vi bortse från honom.

Vidare nämns Björn Lindquist. Jag har inte läst hans artikel om sammanslagning av idrottsföreningar och hovrätten ger inga detaljer, men oavsett vad som står där kan den inte användas rakt av som källa rörande vad som gäller i annan typ av förening. Att olika typer av föreningar juridiskt sett bör hanteras olika var ett av skälen till att Riksdagen beslutade att inte anta särskild lag om ideella föreningar. Om hovrätten ska använda artikeln som stöd för sin argumentering måste den alltså först visa att den är relevant också för föreningar av Bostadsrättsföreningens typ.

Doktrinen i detta fall är alltså en uppfattning som förfäktas av en enda person.

Framlidne professor Carl Hemström är enligt mitt tycke den jurist som bäst förstått och bidragit till förståelsen om ideella föreningar. Hans böcker är det bästa som skrivits om juridik för ideella föreningar. Han är en självklar referens. Men det innebär ju inte att han är ofelbar. Även hans uppfattningar bör ju prövas.

Den passus som hovrätten hänvisar till återfinns i kapitlet om organisationers upphörande. Det är ur upphörandesynvinkel Hemström diskuterar fusion. Han skriver:
”Förhållandevis vanligt är att ideella föreningar upphör genom att uppgå i andra - äldre eller nybildade - föreningar. Man brukar ofta för dessa fall tala om upphörande genom fusion trots att fusion i strikt juridisk mening i brist på lagbestämmelser härom inte kan förekomma i fråga om ideella föreningar.”
Det är alltså enligt Hemström vanligt att ideella föreningar går samman. Det är också vanligt att sådant sammangående kallas fusion. Så långt är allt tydligt och klart. Men resten av meningen, den del som hovrätten tagit fasta på, består av en logisk kullerbytta och är en åsikt som läggs fram utan stöd av några referenser.

Låt oss granska detta:

Enligt Wikipedia är fusion en "ekonomisk och juridisk term" som syftar på ett samgående mellan företag. "I svensk lag regleras fusioner juridiskt i Aktiebolagslagen samt lagen om ekonomiska föreningar.” Regler om fusion bygger alltså inte på särskild fusionslagstiftning utan är inskriven i organisationstypens lag.

Enligt Hemström är det just brist på lag om fusion för ideella föreningar som gör att ideella föreningar inte kan fusioneras. Detta argument kunde givetvis accepteras om det för ideella föreningar fanns särskild lag. Men sådan saknas som bekant. Detta därför att riksdagen ansåg att sådan lag inte behövs; ideella föreningar fungerar bra nog ändå. Det speciella med ideella föreningar är därför att de utan särskild lag kan göra allt det andra organisationer kan göra tack vare att de har lag. De kan skapas, drivas, teckna avtal, delas upp och läggs ner, och givetvis också fusioneras. Det finns inget rimligt skäl till att just det sistnämnda skulle vara förbjudet.

I denna sak har Hemström gjort ett logiskt misstag. Därmed raseras hovrättens dom. 

2) Domen är fel därför att god föreningssed inte har beaktats
År 2008 skrev Högsta Domstolen (Mål nr Ö 157-07):
”Eftersom svaret på uppkommande frågor rörande ideella föreningar inte kan sökas i en lag om ideella föreningar kan ledning (för domslut - min anmärkning) behöva hämtas i föreningens stadgar, god föreningssed, prejudikat, grundläggande rättsprinciper samt i paralleller från andra regelområden (se Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, Om ekonomiska och ideella föreningar, 7 uppl. 2007, s. 34 ff.).”
Även i detta fall är det, naturligt nog, Hemström som är referens. Däremot har Högsta Domstolen jämfört med Hemström kastat om ordningen på normkällorna. Jag tolkar därför Högsta Domstolens nya ordning som en medveten rangordning.

Notera att i uppräkningen nämns först föreningens stadgar och sedan god föreningssed. Först därefter kommer prejudikat, grundläggande rättsprinciper och paralleller, alltså sådana normkällor som har rötter i juridiken.

God föreningssed är något som i första hand uppstår inom, vårdas av och tolkas av föreningslivet självt, inte av domstolar. Det mesta av det som gäller ideella föreningar, inte minst goda stadgar, går tillbaka på god föreningssed. Det var den etablerade förekomsten av god föreningssed som ytterst gjorde det möjligt för riksdagen att avslå tanken på särskild lag om ideella föreningar.

Det som för ideella föreningar regleras direkt av juridiken är i jämförelse med god föreningssed ganska perifert. Men det finns naturligtvis en viktig koppling mellan dessa områden; de hänger ihop och korsbefruktar varandra.

Notera vidare att Högsta domstolen inte alls, som hovrätten, nämner ”doktrinen” som en av normkällorna. Naturligtvis är ändå doktrinen en vägledning, men den kan rimligen inte sättas före god föreningssed. Hovrätten borde alltså i första hand ha beaktat god föreningssed. Hade den gjort det så hade den gett Hyresgästföreningen rätt.

Enligt god föreningssed så kan nämligen föreningar gå samman, alltså fusioneras, med det resultatet att alla medlemmar, tillgångar, skulder och avtal samlas i den mottagande organisationen. 

God föreningssed är inte nedskriven. Det är en kollektiv, tyst kunskap inom föreningslivet som överförs från föreningsgeneration till föreningsgeneration och som givetvis också gradvis förändras. Den är i vissa delar heltäckande och i andra delar uppdelad för att fånga in det unika i olika föreningstraditioner och -modeller.

Det är inte möjligt att skaffa sig goda insikter om god föreningssed utanför föreningslivet. Den är därför inget som förekommer eller annat än översiktligt kan förekomma inom juristutbildningen och juridisk litteratur. Eftersom den inte är kodifierad i lag kan den inte bli ”juridisk doktrin”, men är givetvis en ”föreningsdoktrin”. Utifrån detta är det uppenbart att en juridisk doktrin rörande ideella föreningar som inte tar hänsyn till god föreningssed knappast kan vara meningsfull.

Eftersom hovrätten inte beaktat god föreningssed så är dess dom felaktig.

3) Domen är fel därför att Hyresgästföreningen inte har fusionerats
Svea Hovrätt gjorde ett fatalt misstag när den utan närmare undersökning acceptera påståendet att Hyresgästföreningen hade genomgått en fusion. Det gör att även om hovrätten skulle haft rätt i (vilket den inte hade) att ideella föreningar inte kan fusioneras, så är dess dom felaktig. 

Tekniskt sett så har Hyresgästföreningen nämligen inte alls fusionerats, den har bara ändrat namn och nummer. De inblandade juridiska personerna och deras inbördes relationer har i grunden förblivit desamma. Att föreningen självt tror att den fusionerats gör varken till eller ifrån för bedömningen. 

Det som tycks ha lurat både Hyresgästföreningen och hovrätten är bytet av organisationsnummer.

I Sverige blir en ideell förening till inte till genom registrering hos myndighet, utan genom sitt eget bildande. Om det görs rätt uppstår en juridisk person med all den juridiska status och alla de befogenheter den någonsin kan få. 

Efter sin tillkomst kan den  juridiska personen ansöka om ett organisationsnummer. Detta nummer är för en ideell förening enbart ett administrativt hjälpmedel. Att ha det eller sakna det ändrar på intet sätt föreningens juridiska status. Ett eventuellt byte av organisationsnummer gör det inte heller.

Det finns ett okänt antal ideella föreningar som inte har organisationsnummer. Jag har i min konsultverksamhet stött på en förening som fått två olika organisationsnummer. Det är inte ovanligt att föreningar som upphört fortfarande finns kvar i registret över organisationsnummer. 

När organisationsnummer infördes gjordes ingen anpassning av systemet utifrån de ideella föreningarnas speciella omständigheter. Av betydelse för detta mål är att ingen särskild hänsyn togs till folkrörelseförbund, alltså förbund som typiskt delat upp sin organisation och verksamhet i regionala och lokala föreningar. Då de enskilda delarna i sådana förbund har egna årsmöten och styrelser liknar de på pricken självständiga föreningar fast de inte är det. De är stadigvarande knutna till förbundet, ingår i en förbundshierarki och är underordnade förbundets beslut. De på regional nivå är mellanled och de lokala kan beskrivas som självstyrande filialer till det centrala och det regionala.

Ett system för organisationsnummer som på ett korrekt sätt återspeglade den juridiska situationen i ett sådant förbund skulle ge regionala och lokala föreningar någon form av undernummer till förbundets övernummer, men så är det inte. Systemet ger varje del sitt unika nummer, som vore de självständiga föreningar. Det innebär att man inte på organisationsnumret kan se om en ideell förening är självständig eller inte, eller hur olika föreningar i ett förbund hänger ihop.

Att organisationsnumren är felkonstruerade har emellertid ingen praktisk betydelse eftersom de inte påverkar ideella föreningars juridiska status. Om man vill förstå om en regional eller lokal förening är en självständig juridisk person eller en del av ett förbund, då får man gå till stadgarna.

Namnet ger heller ingen vägledning. En ideell förening kan ha ett vilseledande namn. Det är dumt kanske, men påverkar inte dess juridiska status. En föreningen som ändrar sitt namn förblir samma juridiska person som förut.

I detta fall var det ett antal föreningar som genom sina stadgar och sin verksamhet var sammanknutna till ett hierarkiskt ordnat förbund, men som opererade under olika namn och med olika organisationsnummer. De engagerades i en förändringsprocess som gav dem nya namn och ett gemensamt nummer, men som inte rubbade vare sig struktur, hierarki eller funktion.

Det för målet intressanta är att den juridiska statusen för de ingående enheterna inte ändrades av processen. Den till synes nya Hyresgästföreningen Region Västra Sverige är alltså precis samma juridiska person som förutvarande Hyresgästföreningen i Västra Sverige. Det innebär givetvis att någon fusion eller nedläggning aldrig ägt rum och att samtliga avtal fortsatt att gälla. Svea Hovrätts dom är därför fel.

Hovrättens dom måste upphävas
Svea hovrätts godtyckliga tes och dom, att ideella föreningar inte kan fusioneras, måste upphävas. Förbudet saknar laglig grund och slår direkt mot föreningarnas möjligheter att anpassa sig till förändrade omständigheter.